Spotify

Har sedan en tid förmånen att få njuta av Spotify... ett mycket bra litet program som på ett fiffigt sätt gör att man kan lyssna på musik i sin dator genom en direktuppkoppling bara. Ljudkvaliteten är helt okej... och det finns en massa grejer.

Så nu lyssnar jag på Blue for two. Vilket flera borde göra. Shit vad Wadling sjunger bra!

Magdalena Ribbing for president...

Magdalena Ribbing svarar på frågor om vett och etikett i en av våra större tidningar. Jag brukar inte alltid läsa frågor och svar, mest för att jag i allmänhet blir så beklämd över vad människor undrar över... men det som gör att jag ändå kan läsa är MR:s svar. För hon vägleds av sunt förnuft och kan motivera svaren på bra vis. Sen underlättar det kanske att jag läste en intervju med henne för några år sedan där hon på ett sympatiskt vis förklarar varför hon kom att syssla med detta och varför.

Nu har hon dock skrivit en riktigt tiopoängare. Frågeställaren verkar vara en riktigt idiot... men får mer än svar på tal. Jag tror sannerligen inte att hon kommer att ta upp frågan igen på något som helst vis.

Visdomsord

I förra veckan sa min systerdotter så här:

Moster, det bästa med julen är inte alla paket man får... utan att man träffar alla man tycker om.

Sedan dess har hon vid ett flertal tillfällen inlett diskussioner i stil med "Moster...om du skulle komma på att du vill köpa fler julklappar till mig... så får du det"

Igår konfronterade jag henne med att säga "men sa inte du att...."

Varpå hon avbröt med att säga "Nu har jag faktiskt inte tid att prata längre"

"Denna känsla av undran..."

.. sjunger Kjell Höglund i en låt.. och jag kan inte annat än understryka hur väl jag idag kan identifiera mig med detta.

Jag var på ett möte och det som sades hade inget sammanhang. Ingen logik, ingen röd tråd samtidigt som de som argumenterade såg övertygade ut och försökte vara övertygande. Och då slog det mig att det finns två sätt att betrakta det hela på. Det ena är att jag är spritt språngande galen eller har något annat allvarligt fel på min hjärna som gör att jag inte riktigt kan förstå ordentligt ELLER så är det de andra det är fel på.

Och om det är de andra det är fel på- vilket jag dessvärre misstänker så blir ju faktiskt tillvaron ändå mer konstig än normal. Om ni förstår hur jag menar.

Nä lika bra att bädda ner sig i soffan och kolla idol eller något annat hjärndött istället.

Svårt att vara sjuk...

Den här veckan har sannerligen varit händelserik... filminspelning på jobbet och de mest märkliga fackliga ärenden världen skådat. De två ordspråk som bäst fångar händelserna är dessa två "man lär så länge man lever" och "mycket ska man höra innan öronen faller av" och jag funderar sannerligen på att ta med lite lim till jobbet ifall det händer. Ja att öronen faller av alltså.

Ack och ve...

... denna blogg är då hopplöst försummad. Men så blir det när man inte är så unik och ens tankar inte direkt är några världens intellektuella elit brinner för att ta del av. ;-)

Annat hade det varit om man hade samma makt över orden som Björn Ranelid... eller nä, glöm det förresten. Jag försökte bara vara rolig, men när man jobbar halvtid så blir ens sinne för humor lite lätt förvrängt.

Men det var annars det jag tänkt skriva om. Jag jobbar halvtid nu och ska göra det ett tag till. Jag var hemma från jobbet i några veckor och sen gick jag upp på halvtid. Skulle ha börjat jobba sex timmar per dag i måndags men det är helt enkelt inte möjligt för mig nu. Det är lite av ett bakslag men samtidigt så kan man kanske inte kräva att ens tillfrisknande ska ta hur kort tid som helst.

Lite dumt är kanske att den delen av mitt arbetspass som jag jobbar på nu är den jobbiga delen oavsett vilket- så jag stressar och jobbar intensivt i typ fyra timmar och är därför alldeles för trött för att orka jobba mera. Kanske hade det varit bättre att successivt utöka antalet stressiga timmar men nu blev det som det blev och det är svårt att göra något åt. Snart är julen förbi och då kommer det hursomhelst att lugna ner sig för min del.

Inte för att jag har någon jättestor läsarskara, men jag lovar att försöka skriva mer här- och börja läsa andras bloggar också såklart. Varför skriver alla så mycket roligare och mer intressant än jag för? Är det för att alla andra har ett liv till skillnad från mig eller- min favoritteori- jag inte har den där riktigt fina förmågan att uttrycka mig i skrift?

Ljuva minnen

När jag var tretton år hade jag en kanin. En vit angorakanin som jag döpte till Brynolf. Han var jättegullig. Brukade stå på bakbenen och nosa i munnen på mig medan jag kliade honom bakom öronen. Ibland klippte jag honom riktigt punkigt men det tror jag att han uppskattade. Han bar sitt namn med stolthet- Brynolf är inte ett lätt namn.. men han blev Brynolf med mig och hela familjen.

Sedan fyllde jag fjorton år. Och när jag kom hem från skolan ville jag gå upp till Brynolf och gosa lite. Min pappa försökte hindra mig och jag förstod inte varför- så han tvingades avslöja för mig att Brynolf var död. Pappa hade hittat honom död tidigt på morgonen samma dag.

Meeeen, sa jag, vart är Brynolf nu? "Jo jag slängde honom på tippen" svarade min pappa då.

Sen fick pappa, fast det var november och tjäle i marken gräva en grav åt min stackars kanin.

Jag brukar tänka på Brynolf när det är dags att fylla år. Och soptippar och min pappas gropgrävande. Numera kan jag på något sätt se humorn i det hela, även om jag fortfarande snart femton år senare tycker att Brynolf valde ett jättedåligt tillfälle att gå ur tiden.

Brev från polisen

Idag gick jag två brev från polisen. Ett som innehöll en kopia på anmälan och ett som innehöll en folder med titeln "Tillfället gör tjuven". I denna skrift kunde man läsa sig till att man alltid kan skydda sig bättre och mera och att man måste skydda sig för annars så inleder man lätt tjuvar i frestelse. Finns ingen lägenhet att göra inbrott i- ja då faller hela tanken med lägenhetsinbrott filosoferar man vidare.

Denna läsning visade sig vara högst uppbygglig och går helt i linje med vad vi sjuttiotalister hela tiden fått höra vad gäller sexuella kontakter SKYDDA DIG SKYDDA DIG SKYDDA DIG. Enda skillnaden här verkar vara att ju fler skydd desto bättre och kanske att det inte finns något som kan jämföras med total avhållsamhet.

Sverker hade slängt detta i papperskorgen direkt. Jag som är mer modest nöjer mig med att lägga den i pappersåtervinningen.

Hooray

Lycka är när man vid 23.30 tiden på dygnet hittar djupfrysta pizzaslices i frysen och inser att man inte behöver somna hungrig.

Nu är den i ugnen och det börjar lukta smaskigt värre här. Till denna nyttighet skall jag dricka något som alla bör tipsas om- nämligen Havtornsdryck. Det är något av det mest c vitaminrika man kan dricka och det är speciellt bra för oss som är över trettio då bären dessutom innehåller ämnen som kroppen slutar tillverka efter denna aktningsvärda ålder. Dessutom är det hur jäkla gott som helst och absolut en vardagslyx man bör unna sig.

Vad jag säger till alla kostrådgivare som påstår att man inte ska äta efter klockan 20?? - In your face motherfuckers!

Nej...

... det här har inget med min nya blogg att göra.. men är det inte helt helt underbart så säg? Jag har skrattat så jag säkert väckt hälften av mina grannar...

Nu har det hänt igen...

... katten har legat på tangentbordet. Var ute på en kort promenad och när jag kom fram tänkte jag "vad kul att H sitter i hallen när jag kommer hem"- och när jag kom in i vardagsrummet förstod jag varför.

Vad sägs om det här, femtio öppnade flikar i firefox, märkliga uttalanden från "min sida" på msn i stil med "xxxxxxhoidhfssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssdkd 555555555555555555555555555555555544444444444444j" samt en avaktiverad musplatta.

Nu vill jag starta massrörelsen "Katter kan". Fler som har små monster som vill vara med?

När matte är borta....

... så dansar tydligen inte katterna på bordet!!

Mycket bilder på min ena kisse nu, men hon som brukar vara så lugn (ja jag vet att inget i den här bilden emotsäger detta...) har den senaste tiden förvandlats till en liten vettvilling som rusar runt och är vild den största delen av tiden, medan hennes syster och jag mest tittar på och är väldigt förvånade.

Jag hade tänkt göra kåldolmar idag, men döm om min förvåning då man inte kunde köpa hela kålhuvuden idag... bara halva. Och vad ska man med såna till?
Istället gjorde jag en linsgryta som förhoppningsvis räcker till jobbet imorgon också. Ja, jag tänkte faktiskt försöka vara lite duktig nu. Nu är det matlåda till jobbet som gäller, så att det verkligen kommer att hinnas med en promenad under rasten också.

Nu ska jag snart in till stan och fika med H. Jag vet inte hur vi lyckats men det här sista halvåret har vi faktiskt setts typ TRE gånger. Annat var det när man var nyinflyttad i stockholm och ingen av oss hade jobb... då kunde vi fika hela dagar i sträck.

Hushållsnära tjänster...

... är ju något som brukar diskuteras hit och dit. Själv känner jag ibland att det skulle vara hur skönt som helst om någon kom och hjälpte mig hemma med städningen ibland. Sen vill man kanske slippa betala och slippa skattefuska och slippa allt krångel, bara nån sjystans typ som dyker upp då och då och ställer allt tillrätta utan krav på motprestation liksom.

Tydligen så har jag dock hela tiden haft lösningen framför ögonen på mig. Kolla här bara!
Lilla kissemissan vill så gärna hjälpa mig och städa... så då får man väl se till att hon får lite bättre verktyg för det nästa gång.

Har ont i skallen idag och är trött i hela kroppen. Jobba måndg till fredag är inte bara svennigt det är rätt jobbigt också. Visst är det mest rutiner som ska putsas till och fås igång men jag kommer inte ifrån att det inte riktigt känns optimalt att vara ledig när de flesta andra också är lediga.

Men om ytterligare en vecka så tror jag sömnen fungerar som den ska och att jag därmed blivit ännu piggare. Ny teknik kommer att införas på jobbet från måndag- och det ska bli jättecoolt att få vara med och testa det!

Hmmmm

Man kan ibland vara lite vitsig och försöka förmedla sin känsla genom att anspela på en låt... så jag tänkte försöka kopiera det konceptet nu och på det här viset sammanfatta vad jag känner inför att det snart är dags att gå till jobbet:




Fast det ska erkännas att grabbarna har mycket mer energi än vad jag har just nu... ;-)

Att dra något gammalt över sig...

... det har min katt gjort på den här bilden. Jag tycker det är så himla gulligt att komma hem, och se en tass sticka fram under en kudde, ett täcke eller några kläder. Så här gott sover väl aldrig vi människor?

Nu ska jag snart ta på mig något gammalt, nämligen min uniform och dra till jobbet. Och eventuella nya läsare av bloggen, alla associationer till något ekivokt, sexigt och utmanande som kan komma igång av ordet uniform. Ni får tänka om. Min uniform är nog mer den totala motsatsen till alla dessa ord. Möjligen är den utmanande i sin totala tråkighet ;-)

dagens sanning...

... är att mot mensvärk finns ingenting som fungerar så bra som ipren.

Tror det är dags för mig att be om remiss till gynekolog eller nåt sånt för att utreda varför jag har såna enorma smärtor. Det går liksom från noll till hundra... jag vill spy, magen svullnar upp och jag har en hejdundrande huvudvärk.

Det är inte lika illa som i högstadiet då jag svimmade varje gång jag hade mens- till klasskamraters och lärares stora förvåning och fasa. Sen blev man uppburen till sjuksyster- som fick ringa pappa som kom och hämtade hem mig.

Sedan började jag med preventivmedel och det tog bort en del av smärtan. Nu är jag utan och måste be om hjälp igen.

Hur kan det finnas kvinnor som tycker det är trevligt att ha mens?

Men allvarligt!!

Det har kommit till min kännedom att det finns människor som inte riktigt vet skillnaden mellan klezmer och balkanmusik.... så här kommer en video som förhoppningsvis kan vederlägga skillnaderna.

Och med det avrundas nog mises kulturvecka!!

Kan inte bestämma mig...

Surfade lite på youtube och kollade efter olika etnofavoriter... tex Kalman Balogh den stora cymbalomvirtuosen... och då hittade jag det här. Balkan goes flamenco... jag vet inte alls vad jag tycker om det här. Det känns som att jag endera kommer att drömma mardrömmar om det inatt- eller så kommer jag att somna lycklig och vakna utvilad. Vad säger ni??

Inspiration

Om du någon gång funderat på att fråga mig- hur fan kom du på det här?? Så kan svaret vara: jag lyssnade/kollade på något sånt här innan. Vet inte riktigt varför, men jag får en jävla fart i hela kroppen och hjärnan går på högvarv av tex Goran....

Kluven...

Ni trogna läsare av min blogg har säkert noterat att jag hyser känslar av det lite mer än ljumma slaget för gamle Jeffan.

Men det är ju det här med avståendet.... och att det är lite svårt med språförbistringar och sånt... så jag har börjat se mig om efter en annan karl.

Jag diggar ju starka och känsliga män. Män som kan visa känslor.

Och det för mig in på min nya fling. Ara Abrahamian. Jag har idag läst olika tidningar om hans insatser i brottningsvärlden. Jag har skrattat. Lidit med honom för att sen fyllas av beundran. Ett rent ursinne är något av det vackraste som finns. Detta säger jag inte ironiskt, utan jag menar det faktiskt på allvar.

Det är så lätt att trycka undan ursinnet, ilskan.. känslan av att känna sig fel behandlad. Ofta fylls man av beundran för sig själv för att man var så duktig på att hålla masken. Att man teg och led i tysthet. Jag är dock helt säker på att man mår bättre av att få utlopp för sin ilska.

Ibland sägs det att våld är vackert. Jag skulle vilja säga att det våld som ibland kan frambringas av ett brinnande engagemang har sin egen skönhet. Kanske tycker jag det för att jag vet hur jävla skönt det känns när man fått fysiskt utlopp för sin ilska. Man kan spöa upp en kudde, sparka på en sandsäck eller springa tills man kräks och under tiden man gör det så låter man hjärnan koka över av ilska.

Och sen råder total frid.

Därför gillar jag Ara idag.

Och jag hoppas verkligen att han aldrig kommer att skämmas över att han visade sin ilska så öppet. Han gjorde exakt det han kände att han ville göra - och då var det rätt.

Förutom att det på många andra vis är otroligt coolt att kasta en medalj i marken. Go go go!

Dansa hela natten...

Tänk att han verkar så dansant också denne gode man. Jag ska nog börja författa ett brev till honom. Någon som kan ge tips på vägen???

Inte besatt

Om någon nu tror det så är jag faktiskt inte alls besatt av Jeff Monson. Fast jag har fått en helt genial idé.

Alltså. Imorse berättade en polare på msn att han är skitbakis än... så jag friade till honom. Givetvis helt utan baktankar. Jag menar, det är ju en SLUMP att Jeffan jobbat som familjeterapeut tidigare. Och en ytterligare slump är väl att jag och polaren kommer att få en liten "kris" ganska snart efter att löftena är utväxlade och ringar bytt fingrar mm.

Sen kommer Jeff att minnas den där trevliga fina tjejen som låg där och var så rädd för höjder - på ett så urkvinnligt vis- så när jag med tårar i ögonen ber honom om hjälp med att lösa mitt äktenskap. Så kommer han att gå med på att hjälpa mig.

Och då har man ju typ halva inne. Eller hur?

Jag kan inte se en enda nackdel i planen. Kan ni??? (Och min kompis är snygg och läcker så det är ju inte som att jag skulle få LIDA heller om nu någon tänker på det).

Klappat och klart?

Om man inte blir stjärna när det handlar om höjdrädsla kan det finnas andra alternativ tydligen.

Men vem vill få smisk av en sån som Scheike? Jag tror jag är lite kinkig även där och skulle nog därför bara ställa upp om det är en läckerbit som håller i riset. Här kan det dock vara en nackdel att se ut som Jeffan i inlägget under.... skulle han verkligen kunna kontrollera sig? ;-)

Inoljade bröst och palmbladsviftande

Jag ska nog ändå ställa upp i programmet om höjdrädsla. På villkoret att de låter Jeffan här vara med.

Han är starkare än vad jag är- så det kommer att se trovärdigt ut när han håller ett palmblad i handen och låter det sväva ovanför min svettiga och rädda panna. Och som ni ser så finns här verkligen en bringa att olja in!

Han är dessutom ganska glamourös så han matchar ganska bra min egna personliga stil. Om jag får säga det själv alltså.

Jag kan även tänka mig att låta Jeff följa med mig på jobbet och låta honom sköta markservicen. En gång i halvtimmen skulle man kunna släppa ut honom i biljetthallen och låta honom ge förvirrade förortsungar råd och rön om hur man sköter sin kropp och punchjabbar för bästa resultat. Och möjligen att han skulle kunna leda till en ökad betalningsmoral också- om än ganska lokalt.

Egentligen borde varje kvinna få ha en liten Jeff med sig. För Jeff är ju inte bara stor och stark och snygg och stor och stark och tatuerad- han är utbildad till psykolog också.

Vet ni inte vem Jeffan är?? Man kan lära sig en massa om honom här:
Jeff Monson som fredsängel

Jag tror han är min nya förebild.

Livet är jävligt orättvist

Min sommarsambo har en kamrat som mailade honom och frågade om han ville vara statist i en av svt:s serier. Han skulle blotta sin muskulösa överkropp, massera in den med olja och lättsamt och smått erotiskt (antar jag- hur kan det bli annat med väl inoljat bröst?) och vifta med ett palmblad över en kvinna.

Jag får ett mail från en journalist på svt som vill att jag ska delta i ett program om höjdrädsla. Den rädsla de tror sig vet att jag känner gör att de verkligen verkligen vill komma i kontakt med mig.

Han får möjligheten att framstå som en slags sexgud... jag får möjligheten att framstå som ett fobiskt fån inför svenska folket.

Jag tycker det är grymt orättvist!!!

Fast.. man kanske skulle tacka ja - på villkoret att de fixar fram en snygg, väl inoljad karl som svalkar mig med palmblad medan jag svimmar?

Gällande...

Ungefär så här känner jag att det är med mig själv ibland. Att jag passerat mitt bäst före datum redan innan jag haft det.

Varifrån bilden kommer? Från jobbet såklart... ISO är bäst.

Jag har inte bloggat på ett tag. Känner inte riktigt att jag är bekväm med bloggformatet än. Ska man skriva om sina tankar? Även om de är korkade? Om sitt liv- även om det är totalt ointressant, nästan till och med för en själv? Eller om sitt jobb som man helt vill slippa tänka på när man är ledig??

Tja.. jag testar med ett nytt försök nu i varje fall.