Horoskopmannen del två

Och så var han då tillbaka. Mannen som absolut var tvungen att veta mitt stjärntecken.

Den här gången svamlade han en massa och undrade tex vilket stjärntecken jag vill att min karl ska vara född i, han undrar om jag röker, vilken bok jag läser och tja.. det hela slutar storartat med att han stammar fram ett tafatt "varför känner jag mig alltid så dum när jag pratar med dig?".

KAN det kanske bero på att jag själv inte är speciellt intresserad av en dialog med honom och att det då märks extra tydligt hur dum han faktiskt är?

Fast den här snubben och jag har hamnat i något slags utnötningskrig där han gör allt för att söka kontakt och jag gör allt för att undvika kontakt. Frågan är vem av oss som är mest uthållig och där kan jag redan nu varna alla för att satsa för stora summor på den här killen.

Nu kommer jag att slippa honom i några veckor i varje fall, fy fan vad skönt!

Horoskopmannen

Alla stationer har sina "stammisar". En av dessa som befolkar min station är en rätt störig typ som plankar varje dag. Eller ibland plankar han inte. Då visar han upp kort på vägen ut från spärren. Han är väldigt social men jag tycker att han mest är jobbig.

Idag dök han upp här, nykter för en gångs skull och inledde samtalet med att fråga mig varför jag inte hälsar på honom hela tiden. Jag antydde lite att det kan han ju fundera på... och då gick han igång i följande konversation:

Han: Jag bara VET vilket stjärntecken du är.

Jag: Jaha. Tänka sig!

Han: Ja du är vattuman eller hur?

Jag: Nej

Han: Jag skojade bara. Du är Vädur.

Jag: Nej

Han: Oxe?

Jag: Nej

Han: Stenbock?

Jag: Nej

Han: Kräfta då?? Fan det här går ju inte bra...

Jag Nej- och nej...

Han: Du är skytt!

Jag: Nej

Han: Tvilling då??

Jag: Nej

Han: Fisk?

Jag: Nej

Han: Jungfru då??

Jag: Nej

Han: Våg?

Jag: Nej

Han: Lejon?? Säg att du är Lejon

Jag: Nej

Han: Skorpion?

Jag: Ja

Han: Jag VISSTE DET!! DU ÄR SKORPION

Jag: Ganska skickligt att du lyckades gissa rätt först när det bara fanns ett alternativ kvar hörru.

Han: Jag heter XXX vad heter du?

Jag: Åhh varför händer alltid allt mig!?!

Euroiserade

Ibland blir jag extra trött.

Följande diskussion utspelar sig på engelska:

Person Ett: Två personer till stan tack
Jag: Det blir fyrtio kronor per person
Person Ett: Jag har bara femtio kronor i svenska kronor
Jag: Jaha, då kan jag sälja en biljett, vill du ha en biljett?
Person Ett: Ja det vill jag
Jag: Okej... då har en av er en biljett
Person Ett: Här har du en eurosedel, en biljett till tack
Jag: Du kan inte betala med eurosedlar här
Person Ett: Kom igen nu
Jag: Nej det går inte
Person Ett: Jodå, kom igen kom igen
Jag: Svaret är fortfarande NEJ
Person Ett: Men då går jag

Jag öppnar spärren och släpper igenom honom

Hans kompis går rakt in i vändkorset. Båda vänder och kommer tillbaka.

Person Två: Men släpp in mig
Jag: Du ju inte betalt någon biljett
Personer Två: Men allvarligt är det här MITT problem nu??
Jag: Ja, det är ju knappast mitt problem att du inte har pengar till en biljett
Person Ett: Jag försökte ju faktiskt betalta i euros kom igen nu
Person Två: Men du har ju inte bara euros, jag såg att du hade mer svenska kronor förut
Person Ett: Jaha? Hade jag?
Person Två: Javisst, ge mig pengarna så betalar JAG- då blir det rätt

Det är i de här situationerna jag kan känna en viss frustration.

Katter och bilder på dem!

"Shit det ÄR NÅGOT I BURKEN???" MATTE!!!! *Hellas som tappar både hållning och koncepten när hon får syn på ÖDLOR i burken (den svarta skuggan i plastbacken)*




Syrsor är små lustiga kryp... när man köper dem i storpack så har det sett ut så här ibland...
Burken på vift och katterna har ingen aaaning om hur det blev så. Den här bilden är en del i en serie på typ femtio bilder, med plastburken på olika ställen på varje bild.


Delad glädje är dubbel glädje. Eller kanske, delad irritation är dubbel irritation. Två sekunder efter att bilden togs var årets catfight ett faktum.


Jag tycker inte om att bli väckt. Heklas blick här visar att det kanske inte är så att matte är ensam om detta...


Hellas däremot, hon är alltid tålmodig och rar.


Vid vissa sällsynta tillfällen så är faktiskt båda katterna väldigt söta tycker jag!


Datorskärmar är inte bara datorskärmar hemma hos mig, utan även en väldigt varmt och exklusiv liggplats. Och nåde den (läs Hekla) som försöker sno platsen.


Det här är bara en liten closeup på Hekla, för hon är så söt ibland.

Trafikant: Hej kan man betala med kort?
Jag: Nej, det kan man inte.
Trafikant: Hade jag kunnat betala med kort om jag varit över tjugo?

Trafikant: Är ni från Östergötland?
Trafikantfamilj: Jaaaa
Trafikant: Ja, det är ju inte ert fel förstås

Trafikant: Jävla fittSL kortet funkar ju inte
Jag: För att det inte börjat gälla än ja...

Trafikant: Snälla öppna!
Jag: Kan du inte dra kortet själv? *förvånat tonfall*
Trafikant: Jo... det kan jag...

Trafikant: Jag vill stämpla för två personer på den här remsan
Jag: Vill du eller måste du?
Trafikant: Jag måste... *vi båda tittar på hennes pojkvän som plötsligt ser sur ut*

Trafikant: Kan man betala med kort?
Jag: Nej det kan man inte
Trafikant: Oj hur ska jag nu göra...jag har inga pengar på mig
Jag: Du kan köpa en biljett via SMS?
Trafikant: Nej... jag har ingen mobiltelefon (typ a la "älskling är det en banan du har i fickan...eller kommer du att göra mig lycklig snart?")
Jag: Du kan betala med kort i pressbyrån och köpa remsor och biljetter där
Trafikant: Ajdå....

Överförfriskad plankare: Fan alltså... det går ju inte att gå genom spärrarna?
Jag: Du måste dra ditt kort genom spärren
Överförfriskad plankare: Ja det är lugnt....
Överförfriskad plankare: Men ka du öppna då eller?
Jag: Du måste dra ditt kort själv
Överförfriskad plankare: Ja det är lugnt.... Ska du öppna eller??
Jag: Du måste ha giltigt färdbevis för att passera spärren
Överförfriskad plankare: Jaför fan det är ju lugnt säger jag!! Öpppna då jävla f***a
Jag: Tvätta munnen med tvål och kom tillbaka sen (eller det sa jag inte...men jag hade velat säga nåt sånt)

Ibland är det nästan jämt roligt att jobba i spärr...

Igelkotten Kotten

Vid tolvtiden igår när jag satt och försökte låta bli att somna på jobbet så började en trafikant uppvisa ett suspekt beteende vid hissen. Han gick in. Ut. In igen. Viftade lite med armarna. "jävla narkoman" tänkte jag.. och såg honom komma emot mig. "Fräsh knarkare" var min nästa tanke, när han säger "Du, har du en sopborste eller något?? det är en igelkott som har gått in i hissen... Och jag tänkte... ja.. han ska väl inte åka upp och ja du vet... åka nånstans direkt så tja...".

Jag ÄLSKAR igelkottar. Och är inte rädd för fem heller, så jag säger att jag kan gå ut och ta hand om kotten. Han ser tacksam ut och säger " Vad snällt, men tänk på alla bakterier om du har djur hemma". Nu tycker jag definitivt att han är VÄLDIGT söt - men sånt där romantiskt har man ju inte tid med på jobbet så jag tar skyffeln och går ut i biljetthallen.

Hittar en liten förskrämd och ilsken kotte som nu lämnat hissen men VÄGRAR att flytta på sig... så väldigt försiktigt makar jag över honom på skyffeln med hjälp av min borste. Kotten spottar och fräser och drar ihop sig till en liten boll som låter väldigt mycket. Så där står jag med en sopskyffel med en igelkott på och tänker "jaha men vad ska jag göra NU då????" och bestämmer mig rask för att kila över vägen med kotten och dumpa honom i parken mitt emot. Sagt och gjort. Jag bär iväg honom till parken där han med ett avskedsspottande riktat mot mig pinnar iväg och sen ser jag inte honom mera den kvällen.

På stationen bredvid min finns en katt som brukar gå in i biljetthallen ganska ofta. Det har den gjort i flera år. På en annan station har sorkar bosatt sig och på ytterligare en station finns muterade jättespindlar.

Jag tycker det är ganska rart med olika typer av stationsdjur på jobbet... och det är fantastiskt att se hur trafikanterna som annars går med tunnelseende genom biljetthallen (nej det är ingen ordvits för jag sitter på en utomhusstation) plötsligt blir engagerade och vill rädda de här djuren.