Spotify

Har sedan en tid förmånen att få njuta av Spotify... ett mycket bra litet program som på ett fiffigt sätt gör att man kan lyssna på musik i sin dator genom en direktuppkoppling bara. Ljudkvaliteten är helt okej... och det finns en massa grejer.

Så nu lyssnar jag på Blue for two. Vilket flera borde göra. Shit vad Wadling sjunger bra!

Magdalena Ribbing for president...

Magdalena Ribbing svarar på frågor om vett och etikett i en av våra större tidningar. Jag brukar inte alltid läsa frågor och svar, mest för att jag i allmänhet blir så beklämd över vad människor undrar över... men det som gör att jag ändå kan läsa är MR:s svar. För hon vägleds av sunt förnuft och kan motivera svaren på bra vis. Sen underlättar det kanske att jag läste en intervju med henne för några år sedan där hon på ett sympatiskt vis förklarar varför hon kom att syssla med detta och varför.

Nu har hon dock skrivit en riktigt tiopoängare. Frågeställaren verkar vara en riktigt idiot... men får mer än svar på tal. Jag tror sannerligen inte att hon kommer att ta upp frågan igen på något som helst vis.

Visdomsord

I förra veckan sa min systerdotter så här:

Moster, det bästa med julen är inte alla paket man får... utan att man träffar alla man tycker om.

Sedan dess har hon vid ett flertal tillfällen inlett diskussioner i stil med "Moster...om du skulle komma på att du vill köpa fler julklappar till mig... så får du det"

Igår konfronterade jag henne med att säga "men sa inte du att...."

Varpå hon avbröt med att säga "Nu har jag faktiskt inte tid att prata längre"

"Denna känsla av undran..."

.. sjunger Kjell Höglund i en låt.. och jag kan inte annat än understryka hur väl jag idag kan identifiera mig med detta.

Jag var på ett möte och det som sades hade inget sammanhang. Ingen logik, ingen röd tråd samtidigt som de som argumenterade såg övertygade ut och försökte vara övertygande. Och då slog det mig att det finns två sätt att betrakta det hela på. Det ena är att jag är spritt språngande galen eller har något annat allvarligt fel på min hjärna som gör att jag inte riktigt kan förstå ordentligt ELLER så är det de andra det är fel på.

Och om det är de andra det är fel på- vilket jag dessvärre misstänker så blir ju faktiskt tillvaron ändå mer konstig än normal. Om ni förstår hur jag menar.

Nä lika bra att bädda ner sig i soffan och kolla idol eller något annat hjärndött istället.

Svårt att vara sjuk...

Den här veckan har sannerligen varit händelserik... filminspelning på jobbet och de mest märkliga fackliga ärenden världen skådat. De två ordspråk som bäst fångar händelserna är dessa två "man lär så länge man lever" och "mycket ska man höra innan öronen faller av" och jag funderar sannerligen på att ta med lite lim till jobbet ifall det händer. Ja att öronen faller av alltså.

Ack och ve...

... denna blogg är då hopplöst försummad. Men så blir det när man inte är så unik och ens tankar inte direkt är några världens intellektuella elit brinner för att ta del av. ;-)

Annat hade det varit om man hade samma makt över orden som Björn Ranelid... eller nä, glöm det förresten. Jag försökte bara vara rolig, men när man jobbar halvtid så blir ens sinne för humor lite lätt förvrängt.

Men det var annars det jag tänkt skriva om. Jag jobbar halvtid nu och ska göra det ett tag till. Jag var hemma från jobbet i några veckor och sen gick jag upp på halvtid. Skulle ha börjat jobba sex timmar per dag i måndags men det är helt enkelt inte möjligt för mig nu. Det är lite av ett bakslag men samtidigt så kan man kanske inte kräva att ens tillfrisknande ska ta hur kort tid som helst.

Lite dumt är kanske att den delen av mitt arbetspass som jag jobbar på nu är den jobbiga delen oavsett vilket- så jag stressar och jobbar intensivt i typ fyra timmar och är därför alldeles för trött för att orka jobba mera. Kanske hade det varit bättre att successivt utöka antalet stressiga timmar men nu blev det som det blev och det är svårt att göra något åt. Snart är julen förbi och då kommer det hursomhelst att lugna ner sig för min del.

Inte för att jag har någon jättestor läsarskara, men jag lovar att försöka skriva mer här- och börja läsa andras bloggar också såklart. Varför skriver alla så mycket roligare och mer intressant än jag för? Är det för att alla andra har ett liv till skillnad från mig eller- min favoritteori- jag inte har den där riktigt fina förmågan att uttrycka mig i skrift?