Svårt att vara sjuk...

Den här veckan har sannerligen varit händelserik... filminspelning på jobbet och de mest märkliga fackliga ärenden världen skådat. De två ordspråk som bäst fångar händelserna är dessa två "man lär så länge man lever" och "mycket ska man höra innan öronen faller av" och jag funderar sannerligen på att ta med lite lim till jobbet ifall det händer. Ja att öronen faller av alltså.

Ack och ve...

... denna blogg är då hopplöst försummad. Men så blir det när man inte är så unik och ens tankar inte direkt är några världens intellektuella elit brinner för att ta del av. ;-)

Annat hade det varit om man hade samma makt över orden som Björn Ranelid... eller nä, glöm det förresten. Jag försökte bara vara rolig, men när man jobbar halvtid så blir ens sinne för humor lite lätt förvrängt.

Men det var annars det jag tänkt skriva om. Jag jobbar halvtid nu och ska göra det ett tag till. Jag var hemma från jobbet i några veckor och sen gick jag upp på halvtid. Skulle ha börjat jobba sex timmar per dag i måndags men det är helt enkelt inte möjligt för mig nu. Det är lite av ett bakslag men samtidigt så kan man kanske inte kräva att ens tillfrisknande ska ta hur kort tid som helst.

Lite dumt är kanske att den delen av mitt arbetspass som jag jobbar på nu är den jobbiga delen oavsett vilket- så jag stressar och jobbar intensivt i typ fyra timmar och är därför alldeles för trött för att orka jobba mera. Kanske hade det varit bättre att successivt utöka antalet stressiga timmar men nu blev det som det blev och det är svårt att göra något åt. Snart är julen förbi och då kommer det hursomhelst att lugna ner sig för min del.

Inte för att jag har någon jättestor läsarskara, men jag lovar att försöka skriva mer här- och börja läsa andras bloggar också såklart. Varför skriver alla så mycket roligare och mer intressant än jag för? Är det för att alla andra har ett liv till skillnad från mig eller- min favoritteori- jag inte har den där riktigt fina förmågan att uttrycka mig i skrift?

Ljuva minnen

När jag var tretton år hade jag en kanin. En vit angorakanin som jag döpte till Brynolf. Han var jättegullig. Brukade stå på bakbenen och nosa i munnen på mig medan jag kliade honom bakom öronen. Ibland klippte jag honom riktigt punkigt men det tror jag att han uppskattade. Han bar sitt namn med stolthet- Brynolf är inte ett lätt namn.. men han blev Brynolf med mig och hela familjen.

Sedan fyllde jag fjorton år. Och när jag kom hem från skolan ville jag gå upp till Brynolf och gosa lite. Min pappa försökte hindra mig och jag förstod inte varför- så han tvingades avslöja för mig att Brynolf var död. Pappa hade hittat honom död tidigt på morgonen samma dag.

Meeeen, sa jag, vart är Brynolf nu? "Jo jag slängde honom på tippen" svarade min pappa då.

Sen fick pappa, fast det var november och tjäle i marken gräva en grav åt min stackars kanin.

Jag brukar tänka på Brynolf när det är dags att fylla år. Och soptippar och min pappas gropgrävande. Numera kan jag på något sätt se humorn i det hela, även om jag fortfarande snart femton år senare tycker att Brynolf valde ett jättedåligt tillfälle att gå ur tiden.

Brev från polisen

Idag gick jag två brev från polisen. Ett som innehöll en kopia på anmälan och ett som innehöll en folder med titeln "Tillfället gör tjuven". I denna skrift kunde man läsa sig till att man alltid kan skydda sig bättre och mera och att man måste skydda sig för annars så inleder man lätt tjuvar i frestelse. Finns ingen lägenhet att göra inbrott i- ja då faller hela tanken med lägenhetsinbrott filosoferar man vidare.

Denna läsning visade sig vara högst uppbygglig och går helt i linje med vad vi sjuttiotalister hela tiden fått höra vad gäller sexuella kontakter SKYDDA DIG SKYDDA DIG SKYDDA DIG. Enda skillnaden här verkar vara att ju fler skydd desto bättre och kanske att det inte finns något som kan jämföras med total avhållsamhet.

Sverker hade slängt detta i papperskorgen direkt. Jag som är mer modest nöjer mig med att lägga den i pappersåtervinningen.

Hooray

Lycka är när man vid 23.30 tiden på dygnet hittar djupfrysta pizzaslices i frysen och inser att man inte behöver somna hungrig.

Nu är den i ugnen och det börjar lukta smaskigt värre här. Till denna nyttighet skall jag dricka något som alla bör tipsas om- nämligen Havtornsdryck. Det är något av det mest c vitaminrika man kan dricka och det är speciellt bra för oss som är över trettio då bären dessutom innehåller ämnen som kroppen slutar tillverka efter denna aktningsvärda ålder. Dessutom är det hur jäkla gott som helst och absolut en vardagslyx man bör unna sig.

Vad jag säger till alla kostrådgivare som påstår att man inte ska äta efter klockan 20?? - In your face motherfuckers!

Nej...

... det här har inget med min nya blogg att göra.. men är det inte helt helt underbart så säg? Jag har skrattat så jag säkert väckt hälften av mina grannar...

Nu har det hänt igen...

... katten har legat på tangentbordet. Var ute på en kort promenad och när jag kom fram tänkte jag "vad kul att H sitter i hallen när jag kommer hem"- och när jag kom in i vardagsrummet förstod jag varför.

Vad sägs om det här, femtio öppnade flikar i firefox, märkliga uttalanden från "min sida" på msn i stil med "xxxxxxhoidhfssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssdkd 555555555555555555555555555555555544444444444444j" samt en avaktiverad musplatta.

Nu vill jag starta massrörelsen "Katter kan". Fler som har små monster som vill vara med?