Ljuva minnen

När jag var tretton år hade jag en kanin. En vit angorakanin som jag döpte till Brynolf. Han var jättegullig. Brukade stå på bakbenen och nosa i munnen på mig medan jag kliade honom bakom öronen. Ibland klippte jag honom riktigt punkigt men det tror jag att han uppskattade. Han bar sitt namn med stolthet- Brynolf är inte ett lätt namn.. men han blev Brynolf med mig och hela familjen.

Sedan fyllde jag fjorton år. Och när jag kom hem från skolan ville jag gå upp till Brynolf och gosa lite. Min pappa försökte hindra mig och jag förstod inte varför- så han tvingades avslöja för mig att Brynolf var död. Pappa hade hittat honom död tidigt på morgonen samma dag.

Meeeen, sa jag, vart är Brynolf nu? "Jo jag slängde honom på tippen" svarade min pappa då.

Sen fick pappa, fast det var november och tjäle i marken gräva en grav åt min stackars kanin.

Jag brukar tänka på Brynolf när det är dags att fylla år. Och soptippar och min pappas gropgrävande. Numera kan jag på något sätt se humorn i det hela, även om jag fortfarande snart femton år senare tycker att Brynolf valde ett jättedåligt tillfälle att gå ur tiden.

Brev från polisen

Idag gick jag två brev från polisen. Ett som innehöll en kopia på anmälan och ett som innehöll en folder med titeln "Tillfället gör tjuven". I denna skrift kunde man läsa sig till att man alltid kan skydda sig bättre och mera och att man måste skydda sig för annars så inleder man lätt tjuvar i frestelse. Finns ingen lägenhet att göra inbrott i- ja då faller hela tanken med lägenhetsinbrott filosoferar man vidare.

Denna läsning visade sig vara högst uppbygglig och går helt i linje med vad vi sjuttiotalister hela tiden fått höra vad gäller sexuella kontakter SKYDDA DIG SKYDDA DIG SKYDDA DIG. Enda skillnaden här verkar vara att ju fler skydd desto bättre och kanske att det inte finns något som kan jämföras med total avhållsamhet.

Sverker hade slängt detta i papperskorgen direkt. Jag som är mer modest nöjer mig med att lägga den i pappersåtervinningen.